Hej raringar
En ledig lördag var det här.
Igår så mötte jag upp min gamle vän Helena. Vi har inte setts på ett tag och då briserar vi som två små bomber och bara pratarpratarpratarpratar. Jag älskar Helena, hon är en av få jag litar på till 110 % på. Vi känner varandra utan och innan och behöver bara titta på varandra så förstår vi precis vad den andre tänker på. Vi började med att äta lunch ihop men det är så hemskt hög ljudnivå på det stället så man hör inte vad man tänker.
Jag: "ALLTSÅ JAG SITTER OCH SKRIKER FÖR JAG HÖÖÖR INTE MIG SJÄLV!!!!"
Helena: "VAAAAAA????"
Så vi tog oss en tur på stan. Till Cheap monday lagret som hade utförsäljning. Jag köpte en tröja...en liten tröja som var så liten och billig att den inte räknas.
Sen gick vi och fikade och Helena fick en torr gammal bulle som hade värmts upp i micron på 200 grader. Alltså servicen i Tranås är ju lite sådär va...
Sen var vi tvugna att skiljas åt för denna gången tyvärr :(. Jag beklagade mig för Jens att jag önskade såå att Helena bodde här. "Hon är precis som mig vet du, helt normal!!" Då sneglade han på mig och upprepade: "normal?"
Nej speciellt normala kan vi kanske inte kalla oss. Men vem fan orkar vara normal... :)
