Åldersnoja
Jag har en extrem åldersnoja. Jag är extremt besatt av folks ålder och får lite panik om jag inte får veta hur gammal någon är, då försöker jag googla tills jag får svar.
Jag vet inte när den här nojjan tog över. När blev jag så bestatt av ålder? Och vad spelar det egentligen för roll? Jag känner mig ofta gammal, det är ju egentligen ganska konstigt för jag vet att jag inte är så jättegammal. (lite gammal men inte jättegammal...) Vart tog åren vägen? Helt plötsligt är jag 27 och får inte ihop vart åren tagit vägen. Kom ihåg när jag firade min 20 års dag, det känns inte som sju år sen. Kan det ha blivit någon miss tro? Jag kanske har fattat fel, jag kanske egentligen bara är 23? 23 skulle kännas bra...
Jag har hunnit med en hel del när jag tänker efter så jag borde inte vara så nojjig. Men ibland så känns det som hela livet bara springer förbi en och man önskar att det fanns en pause knapp.
Så mycket man vill göra men så lite tid och ork...
Tur som fasen att J är lite äldre än mig så jag får känna mig yngre annars hade jag väl nojjat ihjäl mig för längesen.
Kände mig lite lucky härom dagen ocj köpte mig en trisslott och blev överlycklig när tjejen i kassan ber om legitimation. (yes yes yes tänkte jag) Sen lutar hon sig över disken och tittar lite närmare på mig och säger. "Eller förresten det behövs inte, jag ser ju att du är lite äldre!" TACK FÖR DEN lixom...
Upp som en sol och ner som en gammal pannkaka... Vann på trisslotten gjorde jag inte heller...