Jag ligger som ett litet kolli i soffan
Har varit jätte trött i veckan med en sån där jobbig huvudvärk, ingen motivation och det mesta känns jobbigt. Jobbigt att gå upp ur sängen, jobbigt att duscha, jobbigt att klä på sig, fruktansvärt jobbigt att sminka sig, brutalt jobbigt att släpa sig till tåget. Allt har känts som ett steg fram och två tillbaka.
I helgen är jag ledig. Jag är alltså ledig till tisdag. Hur gick det till? Det är ju typ som semester.
Sitter och stör mig lite på alla bloggar om träning, alla små söta tjejer som envisas med att ta kort på sig själva på gymmet. Varje dag är de där och tar kort på sig själva, i tighta små träningskläder. De visar "magrute resultat" på sin solariebruna mage och tar kort på sina fettsnåla salladsblad de äter till lunch. För att inte tala om deras proteinshakar som är superviktigt att stå med i handen och fota!!!
Fast jag kanske bara är avundsjuk, antagligen är det så. För jag orkar inte med gymmet, jag är för lat. Jag har inga fina träningskläder heller. Jag hade antagligen också tagit kort på mig själv om det funnits tillfälle på gymmet.
Tar inga kort i solariet heller, jag är alldeles för rädd för att sola solarium...Det där med nyttig mat funkar inte heller. Ni vet att jag skrev att jag skulle sluta med mina chokladmellanmål? Det höll i en vecka...jag är tillbaka i snickersdieten...
Jag suger....
Kan det Elin helt enkelt vara så att det där med hysterisk träning och överdrivet hälsosamt leverne inte är proritet nummer ett sen man fått några år på nacken, har lärt känna sig själv och lever i ett tryggt och sunt förhållande? Så tycker iaf jag. Inte för att jag nångång varit något träningsfreak, men jag känner liksom ändå igen mej i det du skriver. Lagom är ju ändå alltid bäst, eller hur? :)