Antar att de flesta smygstartat helgen. Jag tar inte helg förrän imorn när jag är hemma runt en halv sex, MEN det är skönt med fredag ändå! Jens är inte hemma, han är hos en kompis och gräver...Han ringde helt överlyckligt förut och sa att han körde grävmaskiiiiiiin!!!
Själv har jag städat sen jag kom hem och sitter nu och slöar i soffan, funderar på att fixa lite kaffe men det är så tråkigt att dricka kaffe själv tycker jag.
Veckan har gått ganska fort. Har varit extra supertrött denna vecka, antagligen för att man inte känt sig så pigg och idag känns det som om jag inte vaknat alls :(
Igår åt jag en sjukt god lunch med mitt allra bästa lunchsällskap Tina, vi skulle behöva en miljon luncher för att hinna med och prata om allt vi borde prata om. Sen tar ju det lite tid att fota maten och allt runt omkring för att instagramma och facebooka samtidigt som man äter och pratar... Höll för övrigt på att bli överkörd av en cyklist häromdagen som i full fart cyklade fram samtidigt som hon fotade solnedgången haha.. Alltså hur har man blivit? Varenda människa går runt och fotar allt som rör sig och inte rör sig med för den delen, ett löv på marken måste instagrammas eller en vattenpöl. Jag är likadan...Vad mycket tid det tar! Vad gjorde man innan?
På tåget hem häromdagen blev jag uppraggad av ett fyllo. Jag försökte in i det längsta låtsas att jag inte hörde honom (tryckte in mp3-lurarna i öronen utan musik och med näsan långt ner i min tidning) "Öööh du, du du ÖÖÖÖHH DUUUU TJEEEEJEN" hörde jag men låtsades att jag inte hörde honom för "musiken". Tills han bokstavligt talat kastade sig framför mig där jag satt och viftade med armarna och jag fick hans öliga andedräkt i ansiktet... Missförstå mig inte, jag gillar att prata med folk och jag tar mig alltid tid att prata med någon som behöver prata även om jag inte känner personen. MEN när man jobbat en hel dag och bara pratat med folk då önskar man inget annat än att få komma hem, att bara få sitta på tåget och slöa, då vill man helst vara tyst och inte få en ölig andedräkt i facet.
Han ville veta allt...hur gammal jag var, vad jag jobbade med, vad jag tyckte om honom...Han tyckte att jag var så "sscchnygg" och det var ju snällt sagt...Sen höjde han sin röst ännu mer och ville att alla i vagnen skulle titta på mig "Faaan har ni sett henne här!!! Faaaan kolla in henne här, hon som sitter häääääär!!" och pekade på mig som en galning. Och jag ville bara sjunka igenom marken...fick några medlidsamma blickar när folk klev av. Han ville att vi skulle ses någon mer gång och när vi kom fram till Tranås skulle vi gå och ta en öl. Fast vi skulle inte tala om det för hans tjej, som inte gillade att han drack (no shit lixom..) Jag tackade nej... Jag blev äntligen av med honom när han skulle gå och se om det var någon på tåget som kunde sälja öl till honom...
Jag undrar om han hittade någon öl bland trötta tisdagspendlare..jag smet av fort som fan när vi kom fram och kastade mig in i bilen och sa "Kööööör innan han kommer!!" och stackars Jens förstod ingenting
Jag funderar på att släppa en bok... "Mitt liv som pendlare" eller "En pendlares bekännelser" skulle den heta..
Nää men förlåt det här blev ju ett jättelångt inlägg om typ ingenting.
Faaan vad trött jag är...Zzzzzzzzz
